Statarlängan

Ursprung och utformning

Statarlängan uppfördes 1872 som bostad för gårdens statare, efter att en äldre byggnad brunnit ner 1868. Den är unik i sitt slag, med ursprunglig rumsindelning och inredning bevarad. Bottenvåningen har tre entréer och rymmer förstuga, gemensam bagarstuga och tio rum. Övervåningen nås från förstugan och har elva rum fördelade längs en lång mittkorridor.

Till byggnaden hörde även uthus med dass, svinstia och hönshus. Lägenheterna betraktades som moderna för sin tid, med järnspis, kakelugn, högt till tak och stora fönster.

Livet i statarlängan

Från början bodde minst tolv hushåll i statarlängan, där varje familj disponerade ett rum och ett kök. På 1920-talet minskade djurhållningen på gården, vilket ledde till ett minskat behov av arbetskraft. Några familjer kunde då få tillgång till två lägenheter var.

Här bodde de som arbetade med mjölkproduktionen – mjölkerskor och ladugårdskarlar, ofta kallade ”kogubbar”. Arbetet började tidigt; redan klockan 04.30 gick de till ladugården för att mjölka korna tre gånger om dagen. Disken av flaskor och kärl var tung, och mjölkerskor med små barn fick lämna dem hemma – ofta under uppsikt av äldre syskon.

Skolbarnen gick i Ulriksdals skola vid Brunnsviken. Varje dag fick statarfamiljerna en kanna oskummad och en kanna skummad mjölk för eget bruk. Mjölken hämtades i ladugården och förvarades i en balja med is i statarlängans källare. Isen hämtades från gårdens isstack, som låg mellan ladugården och statarlängan.

Museum

I statarlängans bottenvåning inryms idag Statarmuseet. Här finns en lägenhet som inretts för att visa hur en statarfamilj kunde bo på 1920-talet.

Inredningen i bostaden grundar sig på intervjuer med människor som bott i eller haft anknytning till Överjärvas statarlänga. En del av föremålen har skänkts av personer som tidigare bott på gården.